Han gav dem en liknelse: ”Se på fikonträdet och alla andra träd”Lukas 21:29
Det är visst kott-år i år.
Det är granen som har kott-år i år hörde jag på radio härom veckan. Själv är jag ingen expert men är alltid intresserad av att höra hur naturen fungerar. Experten i programmet berättade att man kunnat se de röda sporerna som kommer från granens blomning flyga iväg nästan likt röken från en skogsbrand här i vårt län. Granen har inte kott-år varje år, som jag hade trott. Tydligen kostar blomningen på väldigt mycket för granen så den blommar bara vart 4:e år ungefär. En överlevnadsstrategi, men inte bara på ett plan. Tydligen är det så att de skadeinsekter som livnär sig på granens kottar hinner dö ut åren mellan blomningarna och på det sättet blir det lättare för granen att skydda sig mot dessa angrepp. Visst är det fantastiskt att Gud har ordnat det så att det till synes försvarslösa trädet ändå har ett försvar mot skadeinsekter. Jag tänker på orden i Teofil Engströms sång; ”Fast utan ord, den bilden ger mig bud; det finns en Gud, det finns en Gud!”
På tal om träd. Låt mig dela några tankar om träd från Ylva Eggehorn hämtade ur hennes bok ”Dag och natt”
” När kyrkoåret har tagit oss med in i pingstundret. När Kraften och Glädjen strömmar ner över en försagd, skrämd och inlåst följarskara i Jerusalem, när allihop stigit ut på gatan utanför och börjat tala så att hela den multikulturella, mångspråkiga festpubliken som kommit för att fira pingst äntligen förstår vad som sägs, då dyker ett ord upp i kyrkoårets språk: Treenigheten. Ett ord som verkligen inte utan vidare underlättar! Eller det här: första söndagen efter Trefaldighet. Gud är en men ändå tre! Obegripligt som i kvantfysiken. Måste man fatta det här med Fadern, Sonen och Anden? Hellre lägger jag mig under ett träd och tittar upp i trädkronan. Orkar inte något annat. Måste få vila under det här trädet i stället.
Vila i trädenigheten.
Ordlekar dyker upp inom mig när jag tänker på att Treenigheten antagligen är ett försök att bryta upp det alltför en-dimensionellt mänskoliknande i våra gudsbilder, ett försök att beskriva Gud som minst tredimensionell (och därmed oss själva…), 3D – läser man det snabbt och med stockholmsdialket blir det träd. Ett sammanträffande? 3D-enheten, Trädenigheten. Trädfaldigheten grenar ut sig över mig. Kan man tänka sig Fadern/Skaparen som rötterna i det väldiga Gudsträdet, ursprunget, källan? Ingen vet var det underjordiska grenverket börjar eller slutar. Det är osynligt, rotat i hela kosmos. Där är jag just nu.
Men stammen är också trädet. Den som växer och tar form under år och årstider. Stammen har en historia som är avläsbar. Där ser jag Sonen. Frälsaren på korsets stam, som de vackra sångerna om honom säger. Alltsammans är del i trädenigheten. Sonen är trädenigheten gjord synlig i den mänskliga historien. Berättelsen om honom säger att ingen har älskat som han, att Gud blev människa och trädde in i historien för att läka ihop sprickan mellan himmel och jord. Jag kan luta mig mot den.
Var börjar grenarna och var slutar stammen? När hela lövkronan drar igång det stora sommarspelet, där inga bindande avtal någonsin ingås mellan ljus och mörker men ständigt omförhandlas med varje ny vindpust, då känner jag att jag vill skriva in mig i Andens grönskande rike. Varje löv bär på ett litet hjärta. Blommor och frukt, nötter, frön och kottar spränger sina skal, börjar om igen, i tusentals små hologram där Det stora trädets gestalt för alltid står tecknad, färdig att skapas på nytt, om och om igen. Allt hör ihop med allt. Så är det med Anden. Anden är Gud, växer inifrån och underifrån men grenar ut sig ända in det mest konkreta samhällsansvaret. Vi hör ihop, alla.
Anden, lövkronan, är också trädet, vad skulle Anden annars vara? Rötterna, stammen, lövkronan och vinden i den – Fadern, Sonen, Anden – är ett enda träd, ett Guds hologram. Inte tre olika delar i ett linjärt system. Här råder en annan matematik. Jag måste inte förstå allt, även om det är fantastiskt att lära sig mer och mer om träd, men jag kan vara här. I trädenigheten. Och grena ut mig.
De som vet något om träd påstår att alla träd i skogen står i hemlig, underjordisk förbindelse med varandra. De små och svaga träden uppehåller vissa egenskaper som de större träden behöver. Att därför rensa skogen på olika trädarter skadar också de stora.
De svaga behövs. Vi behöver inte sträva efter enhet, snarare upptäcka den.”
Ha en skön sommar i trädenighetens skugga
Stefan Nordström / präst
